Rasbeskrivning och historia

HISTORIA

Godset Guisachan år 2010        

De olika hårlagsvarianterna av retriever fanns från början i flera färgvarianter, förutom svart och leverbrunt även gult och vitt. De vita sågs med skepsis och försvann med tiden. Den förste att medvetet avla på gula Wavy Coated Retrievrar var sir Dudley Marjoribanks, förste baron av Tweedmouth på godset Guisachan nära dalgången Glen Affric väster om Loch Ness i Skottland. Han hade en gul Wavy Coated Retriever som var en skicklig apportör. 1868 parade han denna med en tik av rastypen Tweed Water Spaniel . Dessa var oftast bruna men fanns även i ljusare, gulaktiga nyanser. Rastypen dog ut under 1800-talet.

De fyra valparna i denna första kull anses utgöra grunden till golden retrievern. Senare korsades fler Wavy Coated Retrievrar och Tweed Water Spaniel in tillsammans med St. John´s Dog  som är ursprunget till alla retrievrar. Viss inkorsning gjordes även med röda settrar och en sandfärgad blodhund. Settrar användes i den tidiga retrieveraveln för att öka farten i söket och blodhund för att förbättra nosarbetet. Marjoribanks vision var att få fram en mer energisk och kraftfull hund än övriga retrievrar, men som fortfarande var mild och läraktig.

I äldre kynologisk  litteratur brukar det hävdas att golden retrievern skulle härstamma från ryska cirkushundar. 1952 visade sig detta vara fel då en ättling till Marjoribanks publicerade dennes noggrant förda stambok.

Från 1903 började golden retrievrar registreras som Retriever (Golden or Yellow) av brittiska the Kennel Club. 1908 var första gången de hade en egen klass på hundutställning. 1913 grundades the Golden Retriever Club i Storbritannien och golden erkändes som självständig ras. 1919 fick rasen sitt nuvarande namn.

EGENSKAPER

Liksom de övriga retriever raserna är golden retriever framavlad för att användas som en apportör vid jakt på sträckande änder och vid klappjakter  och annat på fälthöns och småvilt. Golden retriever var relativt ovanlig i Sverige fram till andra världskriget, men ökade kraftigt i popularitet på 60- och 70-talet och marknadsfördes då framförallt som familjehund. Utöver jakten som den ursprungligen togs fram för är den vanlig som ledarhund och andra sorters assistanshund; som narkotikahund och andra sorters sök- och spårhund och som räddningshund. Den är även framgångsrik i flera hundsporter som lydnad, agility och olika bruksgrenar.

Golden retrieverns temperament beskrivs i standarden som ”snällt, vänligt och självsäkert”. Den är inte en enmanshund utan ska vara lika älskvärd mot främlingar som mot dem den känner väl. Dess tillit och milda läggning gör den till en dålig vakthund. En golden retriever ska inte vara överdrivet blyg eller nervös. Den typiska golden retrievern ska vara lugn, intelligent och foglig, med en exceptionell vilja att behaga sin förare (will to please). Golden retrievern ska kombinera livsglädje med tålamodet som är nödvändigt för att sitta tyst i flera timmar i ett jaktgömsle i väntan på fåglarna. Den avlades efter sitt mjuka bett som inte skadar det skjutna viltet. Golden retriever skall älska att arbeta, både på land och i vatten samt ha en god förmåga att fokusera på en given uppgift.

JAKTGOLDEN

Det finns ingen särskild rasstandard för arbetande golden retriever, men några kennlar fokuserar på jakt och bruksegenskaper  i stället för utställningar. För att särskilja de arbetande hundarna benämns de ofta jaktgolden. Jaktgolden är mindre, smidigare och uthålligare än utställningshundarna. Jaktproven premierar också en annan mentalitet, med mer skärpa, viltintresse och energi än utställningsvarianterna. Eftersom jaktgolden registreras i samma stambok som den ordinarie typen bedöms de på hundutställningar som samma ras.

Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Golden_retriever

RASBESKRIVNING

URSPRUNGSLAND/HEMLAND
Storbritannien

ANVÄNDNINGSOMRÅDE
Apporterande fågelhund

FCI-KLASSIFIKATION
Grupp 8, sektion 1. Med arbetsprov.

BAKGRUND/ÄNDAMÅL
Golden retriever kommer från gränstrakterna mellan England och Skottland och dess ursprung kan dateras till senare delen av 1800-talet. Rasen har tillkommit genom linjeavel på gul retriever och tweed water spaniel. Aveln har syftat till att skapa en ras med utpräglad apporterings- och arbetslust, lyhördhet och intelligens samt följsamhet och vänlighet. Dessa egenskaper har säkert bidragit till att rasen rönt en sådan stor popularitet som familjehund.

HELHETSINTRYCK
Golden retriever skall vara symmetriskt byggd, välbalanserad, kraftfull och aktiv med flytande rörelser.
Den skall utstråla sundhet och ha ett vänligt uttryck.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR
Golden retriever är följsam och intelligent med en medfödd arbetsförmåga. Rasen ska vara vänlig, tillitsfull och ha självförtroende.

HUVUD
Huvudet skall vara proportionerligt, välmejslat och välansatt i halsen.

Skallparti:
Skallen skall vara bred men inte grov.
Stop:
Stopet skall vara väl markerat.
Nostryffel:
Nostryffeln skall helst vara svart.
Nosparti:
Nospartiet skall vara kraftfullt, brett och djupt. Avståndet mellan nosspetsen och stopet skall vara ungefär detsamma som mellan stopet och nackknölen.
Käkar/tänder:
Käkarna skall vara starka med ett perfekt, regelbundet och komplett saxbett.
Ögon:
Ögonen skall vara mörkt bruna och sitta väl isär.
Ögonkanterna skall vara mörka.
Öron:
Öronen skall vara medelstora och ansatta ungefär i jämnhöjd med ögonen.

HALS
Halsen skall vara torr, muskulös och av god längd.

KROPP
Kroppen skall vara välbalanserad.

RYGGLINJE
Rygglinjen skall vara plan.

LÄNDPARTI
Ländpartiet skall vara kort, starkt och muskulöst.

BRÖSTKORG
Bröstkorgen skall vara djup med långa och väl välvda revben.

SVANS
Svansen skall vara ansatt och buren i jämnhöjd med rygglinjen.
Den skall nå till hasen och får inte vara böjd vid spetsen.

EXTREMITETER

FRAMSTÄLL
Frambenen skall vara raka med god benstomme.

Skulderblad:
Skulderbladen skall vara långa och väl tillbakalagda.
Överarm:
Överarmarna skall vara lika långa som skulderbladen och vinklade så att frambenen är väl underställda kroppen.
Armbåge:
Armbågarna skall ligga tätt intill bröstkorgen.
Framtassar:
Framtassarna skall vara runda och kattlika.

BAKSTÄLL
Bakbenen skall vara starka och muskulösa.

Knäled:
Knälederna skall vara väl vinklade.
Underben:
Underbenen skall vara kraftiga.
Has:
Hasorna skall vara lågt ansatta. De skall vara rakt ställda sedda bakifrån, varken inåt- eller utåtvridna. Kohasighet är absolut inte önskvärt.
Baktassar:
Baktassar, se framtassar.

RÖRELSER
Rörelserna skall vara kraftfulla med bra påskjut. De skall vara regelbundna och parallella fram och bak.
Steget skall vara långt och fritt utan antydan till höga frambensrörelser.

PÄLS
Pälsstruktur:
Pälsen skall vara slät eller vågig med rikligt behäng och med tät, vattenavvisande underull.

Färg:
Alla nyanser av guld- och gräddfärg, dock inte röd eller mahognyfärgad. Endast på bröstet är några få vita hårstrån tillåtna.

STORLEK/VIKT
Mankhöjd:
Hanhund: 56 – 61 cm. Tik: 51 – 56 cm

FEL
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

NOTA BENE
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Källa: Golden Retrieverklubben